Skid världspremiär

Koreografi DAMIEN JALET Musik CHRISTIAN FENNESZ Scenografi JIM HODGES ochCARLOS MARQUES DA CRUZefter en idé av Damien Jalet Kostymdesign JEAN-PAUL LESPAGNARD Ljusdesign JOAKIM BRINK Assisterande koreograf och gästdansare AIMILIOS ARAPOGLOU

Noetic nypremiär

Koreografi SIDI LARBI CHERKAOUI Musik SZYMON BRZÓSKA Scenografi ANTONY GORMLEY Kostymdesign LES HOMMES Dramaturgi ADOLPHE BINDER Ljusdesign DAVID STOKHOLM Musiker SHOGO YOSHII Sångsolist MIRIAM ANDERSÉN GÖTEBORGSOPERANS ORKESTER under ledning av Henrik Schaefer (inspelad)

ICON nypremiär

Koreografi SIDI LARBI CHERKAOUI Scenografi ANTONY GORMLEY Kostymdesign JAN-JAN VAN ESSCHE Ljusdesign DAVID STOKHOLMLjuddesign JOACHIM BOHÄLL Dramaturgi ANTONIO CUENCA RUIZ Lermästare MATILDA HAGGÄRDE, JOEL STUART-BECK Assisterande koreograf JASON KITTELBERGERGÖTEBORGSOPERANS DANS-KOMPANI OCH DANSARE FRÅN EASTMAN

MusikerSång och traditionella japanska sträng- instrument (sanshin) ANNA SATO Sång och harpa PATRIZIA BOVI Slagverk, gitarr och piano GABRIELE MIRACLE Traditionella japanska flöjter (shinobue) och slagverk (taiko) KAZUNARI ABE Traditionella koreanska stränginstru-ment (geomungo och yanggeum), Amami-instrument (tatégoto) WOOJAE PARK

Icon är en samproduktion mellan GöteborgsOperans Danskompani och Eastman.

GöteborgsOperans DanskompaniDe tre verken ges i två kombinationer:Skid och Noetic: 7, 12, 16 /11. Varar ca 2 tim 30 min inklusive pausSkid och Icon: 24, 25 /11. Varar ca 2 tim 40 min inklusive paus

For texts in English, please

see opera.se

3

KU

LT S

KID

e are immensely encouraged and inspired by the start of the 2017-2018 season with our production

Kult, resulting in sold out performances and positive feedback.

It is with great pride we present a program combining a world premiere, Skid by Damien Jalet and the internationally successful works Noetic and Icon by Sidi Larbi Cherkaoui.

In Skid gravity is explored. Throughout our lives, from when we are born until we leave this world we are bound to relate to gravity in many different aspects. As humans we are constantly, even in our daily life faced with de-cisions or choices about holding on or letting go, staying on safe grounds or daring to fall.

By dancing on a floor inclined at 34 degrees the dancers take on yet another exciting challenge literary breaking new ground. The need to research and invent new physical languages and enter new territories is a great motivation yet demands a fearless mind, focus and courage.

Damien Jalet and Sidi Larbi Cherkaoui have been long time collaborators and have to-gether created many of the most successful works within the field of contemporary dan-ce. They have however not been presented in the same evening program with their own individual creations.

Noetic and Icon are amongst the most successful creations that GöteborgsOperans

Danskompani has produced, two works with fantastic international recognition. Having recently opened a festival in Ludwigshafen, Germany the company will continue it´s international success with performances in Luxembourg as well as in Geneva, Winter-thur and Fribourg in Switzerland.

Welcome to our world of sacred geomethry and icons, let the battle against gravity begin.

Enjoy.

The force of gravityExploring new grounds av KATRÍN HALL, Artistic Director GöteborgsOperans Danskompani

Emilía Gísladóttir, Aimilios Arapoglou, Valērija Kuzmiča

5

KU

LTS

KID

ravitationskraften; från det ögonblick vi föds är den en oskiljaktig del av vår existens, något vi inte reflekterar

så mycket över i vardagen. På senare år har fenomenet dock varit föremål för allt högre vågor av uppmärksamhet. Dansverken som här presenteras har alla det gemensamt att de för-håller sig – mer eller mindre uttalat – till gra-vitationskraften. Allra mest påtagligt i Damien Jalets nya verk Skid med sitt lutande golv, men också koreografen Sidi Larbi Cherkaoui skriver om den: ”I Icon ser leran till att jag håller mig på marken. När jag arbetar med detta material drar gravitationen ständigt ner mig.”

Termer från fysik förekommer även i Noetic om vilken scenografen, konstnären Antony Gormley bland annat skriver: ”I mina ögon föds dansens potentiella evolutioner ur samspelet mellan tid, rymd och kropp, genom dessa instruments inverkan.” Och om Gorm-leys scenografielement säger Cherkaoui: ” (…) det är gravitationen som avgör hur de ska formas.”

Som av en händelse går årets Nobelpris i fysik till forskning inom samma ämne, fast här talas det om ”gravitationsvågor” (se sidan 20). Dan-sare har alltid lekt i dessa vågor; på 1800-talet med dans på tåspets, höga lyft och språng,

och från en bit in på 1900-talet, bejakandet av dragningen neråt då bland annat koreografen Martha Graham lät kropparna och dansen få närkontakt med marken under våra fötter.

Skid, Icon och Noetic inspireras av och un-dersöker bland annat de fysikens lagar eller vågor som vi är en del av. Som Damien Jalet uttrycker det: ”Alla varelser slits mellan driften att ta sig uppåt och rädslan för att falla.” Våra begränsningar är även våra möjligheter - de enda vi har.

Marken under våra fötterTre helt olika verk låter gravitationskraften inspirera både dans och scenografi.

av ASTRID PERNILLE HARTMANN, programredaktör

GöteborgsOperans Danskompani är Nordens största och ett av Europas främsta nutida danskompanier. Med fast för-ankring i nuet inspirerar kompaniet både erkända mästare och den yngre generationens mest intressanta artister till nya verk, uttryck och konstformer. GöteborgsOperans Danskom-pani består av 36 dansare från hela världen.

Angelina AllenUSA

Jesse Bechard*USA

Delphine BoutetFrankrike

Jim De Block Belgien

Jérôme Delbey Frankrike

Jenna Fakhoury*USA

Therese Fredriksson* Sverige

Takuya Fujisawa* Japan

Emilía Gísladóttir*Island

Andrzej GlosniakPolen

Mai Lisa Guinoo*Norge

Toby Kassell*England

Janine Koertge* Tyskland

Valērija Kuzmiča*Lettland

Maxime Lachaume*Frankrike

Emilie Leriche*USA

Fan LuoHongkong/Kina

Micol Mantini*Italien

Pascal Marty*Frankrike

Michael Munoz*Italien

Waldean Nelson*USA

Riley O'Flynn*USA

Anna Ozerskaia*Ryssland

Dorotea Saykaly*Kanada

Duncan C Schultz*USA

Endre Schumicky*Ungern

Frida Dam Seidel*Danmark

Ján Špoták*Slovakien

Satoko Takahashi*Japan

Lee-Yuan Tu*Taiwan

Danielle de VriesSverige

Cheng-An WuTaiwan

Arika Yamada*USA

Joseba Yerro Izaguirre*Spanien

Ingeborg ZackariassenNorge

Amanda ÅkessonSverige

76* Dansar i Skid, Noetic & icon

9

Arika Yamada, Takuya Fujisawa

SkidKoreografi DAMIEN JALET Musik CHRISTIAN FENNESZ Scenografi JIM HODGES och CARLOS MARQUES DA CRUZ efter en idé av Damien Jalet Kostymdesign JEAN-PAUL LESPAGNARD Ljusdesign JOAKIM BRINK Assisterande koreograf AIMILIOS ARAPOGLOU

GÖTEBORGSOPERANS DANSKOMPANI

Dansas avAimilios Arapoglou, Takuya Fujisawa, Emilía Gísladóttir, Mai Lisa Guinoo, Joseba Yerro Izaguirre, Valērija Kuzmiča, Emelie Leriche, Pascal Marty, Michael Munoz, Waldean Nelson, Dorotea Saykaly, Duncan C Schultz, Frida Dam Seidel, Ján Špoták, Satoko Takahashi, Lee-Yuan Tu, Arika Yamada

Verket varar ca 45 min

SK

ID

10

Alla varelser slits mellan driften att ta sig uppåt och rädslan för att falla. Vi faller … i sömn, vi blir kära och ”trillar dit”, sammandragningar tvingar oss ut ur moderlivets kokong och vi konfronteras med jordelivets stränga, osynliga lagar. Skid handlar om männi-skans förhållande till gravitationskraften; den motståndets och övergivenhetens poetik som hör ihop med gravitation och sätter dansarna i rörelse. Skid utspelar sig mellan vertikalitet och horisontalitet, på en platta med 34 graders lutning rakt ner i orkesterdiket. Plattans lut-ning är i sig inspirerad av gravitationskraften: 9,8 meter / kvadratsekund. Mellan de två in- /utgångarna – en över och en under – tecknar dansarna de fysiska linjerna i sina berättelser, mellan framträdande och försvinnande. Varje rörelse i denna koreografiska utforskning har skapats av de begränsningar och möjligheter som lutning-en erbjuder. Ibland episk, ibland farlig, humoristisk eller rörande. Skid kreerar ett nytt landskap av fysiska möjligheter, en kedjereaktion av fysiska och känslomässiga tilldragel-ser. I den mänskliga kroppen korsas vilja, kollaps och motståndskraft, där relationer till de andra ofta är den enda trösten när avgrunden kallar …

– Damien Jalet

Every existence is pulled between a desire to rise and a fear of falling. We fall asleep. We fall in love. Contractions pull us from the maternal cocoon to confront the hard laws of a invisible terrestrial force. In Skid, it is the human relationship to gravity, with its inhe-rent poetics of resistance and abandonment, that sets the dancers in motion. Skid is performed between verticality and horizontality, on a 34-degree inclined platform plunging directly into the orchestra pit. The incline itself is inspired by the gravitational force of the earth: 9.8 meters per second squared. There are only two entrances/exits, one above and one below. In the space between, dancers draw the physical lines of their story between their appearance and their vanishing. Every movement in this choreographic exploration springs from the limits and new possibilities offered by this incline. By turns epic, dangerous, humorous and moving, Skid creates a new landscape of physical possibilities, a chain reaction of physical and emotional events. The human body becomes the crossroad where will, collapse and resilience meet, where alterity is often the only comfort against the tug of the void …

13

KU

LT S

KID

Joseba Yerro Izaguirre, Emilie Leriche, Mai Lisa Guinoo, Takuya FujisawaDorotea Saykaly, Waldean Nelson, Satoko Takahashi, Aimilios ArapoglouOvan: Lee -Yuan Tuu, Waldean Nelson

KU

LT

15

SK

IDkid är en fortsättning på det arbete som påbörjades i mina två föregående verk, där jag utforskar dans i förhål-

lande till visuell konst, bildkonst; hur man kan tänja gränserna så att den ena konstformen blir den andra och vice versa. Detta i samar-bete med Jim Hodges, en konstnär med bas i New York som det är en stor inspiration och ära att få samarbeta med. Det handlar om projekt där dansarna ges starka, tydligt de-finierade gränser, placeras i omständigheter där de måste återuppfinna dansen, hitta nya sätt att röra sig på och dansa.

Skid synliggör en naturkraft och är ett sätt att inte bara mobilisera och visualisera motstånd mot gravitationen, det handlar minst lika mycket om att ge efter för den, röra sig i den utan ansträngning. Ett vanligt dansgolv är platt, på sin höjd kan det ha en svag lutning. Med den starkt sluttande plattform som dansarna här rör sig på, har Jim Hodges och Carlos Marques da Cruz skapat ett rum mellan vertikalitet och horisontalitet. Från det ögonblick man kommer in i detta rum upple-ver man en våldsam dragning neråt, eventuel-la lösa klädesplagg kanar iväg direkt.

Dansa, naturens grundlagOm spänningsfältet som uppstår mellan driften att ta sig uppåt och rädslan för att falla.

av DAMIEN JALET, koreograf

14

Om ordet SkidDet engelska ordet skid har ursprung i det fornnordiska ordet skítr. På svenska betyder substantivet skid: räls, skena, balk medan verbet skid betyder att slira, sladda, slinta, kana, rutscha (utan kontroll). Inom den nordiska mytologin och i Eddan finns referenser till gudinnan Skadi, en skidåkande jägare.

SK

ID

16

Det som här uppstår är en uppgivandets och motståndets poetik där varje rörelse är ett resultat av experimentet, detta tillstånd. Det handlar om en sorts dekonstruktion av dan-sen och dansarnas kunskaper, deras vanor och mönster, och stycket kommer att spegla själva utvecklingen i utforskandet.

En annan aspekt som alltid fascinerat mig är förhållandet mellan gravitationskraft och omedvetenhet, sömn. Att somna är att över-lämna sig till gravitationskraften. Vi släpper taget, faller i sömn … De tio första minuterna i Skid är ett mycket koncentrerat utforskande av detta fallande då dansarna använder ett minimum av motstånd; de ”medvetslösa/sovande” rör sig utan att själva bestämma eller styra sina rörelser. Återigen; det handlar inte bara om att definiera gravitationskraften, utan vi utforskar även hur man kan ge efter för den, ge sig hän till den. Detta är ett till-stånd man inte kan ljuga om, varje motstånd syns och märks omedelbart.

I allt detta uppstår en sårbarhet inför vilken vi alla kan känna empati, det blir som en vacker metafor för livet, hur vi från det att vi kommer till den här planeten känner av denna kraft

som vi kommer behöva förhålla oss till ända till det ögonblick vi lämnar jorden … förhålla oss till med dessa våra människokroppar vilka utvecklats genom miljoner år till ett vertikalt vaket, upprest tillstånd.

När vi började experimentera på den slut-tande plattformen var jag orolig för att det kanske skulle kunna handla om endast ett tjugotal möjliga rörelser, ja, de första dagarna var jag lite skraj för vad jag gett mig in på! Under repetitionerna har vi dock utvecklat en mångfald av nya rörelser och ny teknik. Varje rörelse är resul-tatet av detta experiment, av denna omstän-dighet som utgörs av plattans lutning. Det finns en betagande skönhet i gravita-tionskraften, den väcker känslor som kan vara våldsamma, eller som vågor och tidvatten under månens inflytande. Den öppnar för tankar om osynliga krafter eller hur vi själva, våra kroppars massa, har en gravitationskraft

i sig. Jag skulle kunna fortsätta utforska detta i minst ett år till! Och jag vill att stycket ska vara abstrakt eftersom man kan relatera så mycket till de krafter som här står på spel … Vår plattform är en stor duk uppspänd mellan tyngd och lätthet, på vilken vi målar med våra rörelser.

Spänningsfältet som uppstår mellan driften att ta sig uppåt och rädslan för att falla är alltså det centrala i detta verk. Ett sätt att kompensera gravitationen är att relatera till varandra, liksom bergsklättrare som kedjar ihop sig är beroende av och hjälper varandra. Vi utforskar sålunda hur relationer så att säga kan upphäva gravitationskraften.

En helt konkret inspirationskälla har varit den japanska riten under Onbashirafestivalen i Suwa, Nagano, Japan som utspelar sig vart 6:e år, där ortsborna fraktar stora timmer-stockar nedför berget till ett shinto-tempel. När de kanar utför branterna sittandes på de gigantiska stockarna är det med livet som insats. Jag ser Skid som en nutida rit, ett firande av det som ger oss vikt, det som kan vara en börda, men som även håller ihop oss och öppnar upp för skapande. Här finns en ambivalens; dansarnas rörelser på sluttning-en är ibland en vacker dröm i slow motion, samtidigt som det ibland kan se ut som en krigsscen. Dansarna är vana vid att kontrollera

och bemästra rörelser, här handlar det snarare om att kontrollera det okontrollerbara. Det blir en stor utmaning för dansarna när de nu i dagarna ska in och repetera på den stora, tio meter långa sluttningen. Hittills har vi mesta tiden repeterat på en platta som visserligen har samma lutningsgrad, men den är kortare. Nu blir gravitationskraftens effekter betydligt starkare. Konst måste alltid - på något sätt - förmedla att någonting verkligen står på spel.

Även kostymerna av Jean-Paul Lespagnard relaterar till och gestaltar sidor av gravita-tionskraften. Det är en ära att få samarbeta med honom, liksom med tonsättaren Christian Fennesz, en musiker med stort inflytande och

renommé inom sin stil. Genom att integrera mahlerska orkesterklanger i det musikaliska landskapet till Skid, uppstår en episk, spöklik atmosfär i vissa scener, lika osynlig som de krafter vi här spelar med och mot. Skid kom-mer helt klart utgöra en omvälvande erfaren-het för dansarna; för mig själv är det sannerli-gen så, och jag hoppas även för publiken. Det finns en stor skönhet i dessa naturkrafter och kämpandet i, med och mot dem, då vi hjälpa varandra.Transkriberad text efter en inspelad presentation.

Vår plattform är en stor duk uppspänd mellan tyngd och lätthet, på vilken vi målar med våra rörelser.

Aimilios Arapoglou

19

KU

LT

Joseba Yerro Izaguirre

212120

en 14 september 2015 observerades för första gången någonsin universums gravitationsvågor. Vågorna, som Albert

Einstein förutspådde hundra år tidigare, kom från en kollision mellan två avlägsna svarta hål. Det tog 1,3 miljarder år för vågorna att färdas till LIGO-detektorn i USA. Trots att signalen var extremt svag, lovar den redan en revolution för astrofysiken. Gravitationsvågor är ett helt nytt sätt att se de våldsammaste händelserna i rymden, och testa gränserna för vårt vetande. (…)

Gravitationsvågor sprids med ljusets hastig-het och fyller hela universum såsom Albert Einstein beskrev i sin allmänna relativitets-teori. De skapas alltid när en massa accelererar, som när en isdansös gör en piruett eller när ett par svarta hål roterar kring varandra. Själv var Einstein övertygad om att gravitationsvå-gorna aldrig skulle kunna mätas. LIGO-pro-jektets bedrift var att med hjälp av ett par gigantiska laserinterferometrar mäta en förändring som var tusentals gånger mindre än en atomkärna när vågen passerade jorden.

Hittills har alla sorters elektromagnetisk strål-ning och partiklar, som kosmisk strålning eller neutriner, använts för att utforska universum. Gravitationsvågor lämnar däremot direkta vittnesmål om störningar i själva rumtiden. Det är något helt annorlunda. Nya hittills osedda världar öppnar sig, och en rikedom av upptäckter väntar dem som lyckas fånga vågorna och tolka deras budskap.

Ur pressmeddelande från Kungl. Vetenskapsakademien Bild: Visualisering av svarta hål som går samman och skapar gravitationsvågor. Bild: Henze, NASA

”Gravitationsvågorna äntligen fångade”Nobelpriset i fysik 2017: ena hälften går till Rainer Weiss, andra hälften till Barry C. Barish och Kip S. Thorne, alla knutna till LIGO/VIRGO Collaboration. Priset får de ”för avgörande bidrag till LIGO-detektorn och observationen av gravitationsvågor”.

SK

ID

En återkommande inspirationskälla i Damien Jalets olika dansverk är urgamla, animistiska* riter och myter, vilket åskådliggörs i filmen The Ferryman, som visats under Konstbiennalen i Venedig 2017. Filmen beskriver en resa som görs av en gestalt till hälften djur, till hälften jäga-re, spelad av Damien Jalet själv. Djur-människan bestiger ett berg – metaforiskt en plats för födelse och död. Det handlar om en färd mellan den synliga och osynliga världen, berättad av performancekonstnären Marina Abramović, varvat med inspelningar av religiösa ceremo-nier och riter från bland annat Bali och Japan.

Damien Jalets Skid är inspirerad av den tusenåriga rit som vart sjätte år utspelar sig under Onbashira-festivalen i Suwa, Nagano, Japan. Ortsborna släpar gigantiska timmerstockar – ”de ärade pelarna” – genom utmanande terräng, nedför ett brant berg och över en flod, för att till sist resa dem vid shinto-templet i Suwa. Det är en både spektakulär och riskfylld transport – många skadas, några dör när de kanar utför branterna på stockarna.

*Animism handlar om att allt i vår omgivning är besjälat, från ting till växter, djur och naturfenomen.

BIO

GR

AF

IERB

IOG

RA

FIE

R DamienJaletkoreografi Skid

Belgisk-franske Damien Jalet är en internationellt mycket efterfrågad koreograf som genom sina samarbeten och samtal med andra konstnärer och mediala uttryck ständigt söker att återuppfinna dansen. Kända kompanier han samarbe-tat med är bland andra Ballet C. de la B., Sasha Waltz and Guests, Chunky Move, Eastman, NYDC, Hessisches Staatsballet och Operabaletten i Paris. Bland

Jalets senare verk kan nämnas Babel(words) i samarbete med Sidi Larbi Cherkaoui och med scenografi av Antony Gormley vilken belönats med två Olivier Awards, Les méduses, en koreo-grafisk installation på Louvren, Yama för Scottish Dance Theatre med scenografi av Jim Hodges, Bolero för Operabaletten i Paris som han regisserade tillsammans med Cherkaoui och medverkan-de performanceartisten Marina Abramović samt obsidian pieces för Isländska Danskompaniet i samarbete med Erna Omarsdot-tir. 2015 koreograferade Jalet verket gravity fatigue konceptu-aliserad av modedesignern Hus-sein Chalayan för Sadler’s Wells i London. Verket THR(O)UGH för Hessisches Ballett skapades i samarbete med Jim Hodges, tonsättaren Christian Fennesz och modedesignern Jean-Paul Lespagnard. Med regissören Gilles Delmas skapade Jalet fil-men The Ferryman vilken belyser

relationer mellan hans verk och riter som praktiseras i Japan och på Bali. I filmen deltog åter Marina Abramović och tonsätta-re var Ryuichi Sakamoto. Verket visades kontinuerligt under Konstbiennalen i Venedig 2017.

ChristianFenneszmusik Skid

Den österrikiske gitarristen, komponisten, och elektronmusi-kern Christian Fennesz anses vara en nyckelfigur och en av de mest distinkta rösterna inom dagens

elektroniska musik. Han bor i Paris och Wien. Det var i Wien som han på tidigt 90-tal började röra sig i techno- och ambientkretsar. Även om han studerade gitarr och etnomusikvetenskap valde han att börja komponera och utveckla sin egen klangvärld inom elektronisk musik. På sitt första soloalbum introducerade han en mix av råa texturer och skruvade gitarrklang-er. Skivan fick det prestigefulla Prix Ars Electronica och fler album följde, bl a milstolpen Endless Summer (2001), vilken ledde till nya perspektiv på elektronisk musik generellt; den lade tydlig vikt vid melodier vilka bäddades in i skimrande, närmast symfoniska elektroniska landskap. Albumet Venice (2004) har karaktäriserats som “white noise möter pop”. Senaste decenniet har Fennesz samarbetat med musiker, filmska-pare och dansare, så som Ryuichi Sakamoto, David Sylvian, Keith Rowe, Mark Linkous of Sparkle-horse, Mike Patton och många fler.

Jim Hodgesscenografi Skid

Jim Hodges föddes 1957 i Spo-kane, Washington och lever och arbetar i New York. Hans konst har visats på en rad separatut-ställningar, på institutioner som Centre Georges Pompidou, Paris; Camden Art Centre, London; Aspen Art Museum; CGAC, Santiago de Compostela, Spanien; Tang Teaching Museum och Art Gallery på Skidmore College, Saratoga Springs, New York samt Museum of Contemporary Art,

Chicago. En större retrospektiv turnéutställning av hans verk har visats på Institute of Contempora-ry Art, Boston; Walker Art Center, Minnea polis; Dallas Museum of Art och Hammer Museum, Los Angeles. På Austin Contempo-rary visades nyligen With Liberty and Justice for All (ett work in progress), en större textbaserad skulptur av konstnären som består av titeln i stora bokstäver på mu-seets fasad. Hodges har mottagit en rad priser och stipendier, bl a Association International des Cri-tiques d’art, Albert Ucross Prize, Washington State Arts Commissi-on och Penny McCall Foundation Grant.

Carlos Marques da Cruzscenografi Skid

Carlos Marques da Cruz arbetar med dans, teater, film och konst, och samarbetade med Jim Hodges och Damien Jalet i Thr(o)ugh 2016 och med Tarantiseismic 2017. Han gjorde scenografidelar och rekvisita och spelade i Robert Wilsons White Raven, en opera av Philipp Glass, och Hamlet; T.S.E. “come in under the shadow of this red rock” med musik av Phillip Glass. Han har medverkat till installatio-

nen Memory/Loss som i klassen skulptur fått Guldlejonet vid Venedig-biennalen. Tillsammans med Jim Hodges och Encke King regisserade han filmen Untitled och med Emanuela Not kortfilmen Errant (K)night. Han har regisserat Lovepuzzle och I dreamed a world and called it Love (Five Songs).

Jean-Paul Lespagnardkostymdesign Skid

Jean-Paul Lespagnard är belgare och internationellt verksam som modedesigner och kostymdesig-

4746Forts. nästa sida >>>

49

BIO

GR

AF

IER

ner, det senare inom såväl teater som dans. Han arbetar även som konstnär. Utmärkande för Les-pagnard är hans starka intresse för såväl finkultur och konst som populärkultur i alla dess former, allt i en ”pågående research”. Ett tidigare samarbete med Damien Jalet är verket Yama (2014), vidare kan nämnas kostymer till dansver-ket Fountain/To the mountain av Jeremy Wade, två verk av Gilles Jobin Still, Life och Quantum och Meg Ryans Auf dem Tisch på Baryshnikov Art Center New York. Inom mode har han vunnit priser på bl a den kända International Fashion Festival i Hyères, Frank-rike och hans kollektioner säljs över hela världen, från Belgien och Ryssland till Korea och Los Angeles.

JoakimBrinkljusdesign Skid

Joakim Brink har på Göte-borgsOperan ljussatt en rad uppsättningar, bl a Jenufa, Peter Grimes, Resan till Reims, Tannhäuse, My Fair Lady, Hans och Greta, Askungen och Hair. För vår regionala turnéverksam-het har han gjort ljusdesign till Junker Nils av Eka, En förtrol-lad afton, Fame, Blodeuwedd, Stoppa Världen! - Jag vill kliva av, The Rocky Horror Show,

Kung Baklänges, Erik & Eva, Grymt! och Lite Lennart. Joakim Brink har även arbetat på Det Kongelige Teater i Köpenhamn och Riksteatern i Oslo. Han har ljussatt Simon och Ekarna på Folkteatern i Göteborg, Khar-men på Göteborgs Stadsteater, bl a Måsen, Gökboet, Lodjurets timme och Trettondagsafton på Borås Stadsteater, Bärgningen på Länsteatern i Jönköping och My Fair Lady på Wasa Teater i Finland samt föreställningar på Balettakademien, Konserthuset och Växjö Länsteater.

Aimilios Arapoglouassisterande koreograf, gästdansare Skid

Aimilios Arapoglou är född i Aten. 2007 tog han examen i internationella och europeiska relationer och 2011 avslutade han sina studier på Greek National School of Dance. Han har arbetat med koreografer, danskompanier och artister som Damien Jalet, Sidi Larbi Cher-kaoui, Marina Abramović, Nawa Kohei, David Zambrano, Hussein

48

Chalayan, Riccardo Tisci, dans-kompaniet RootlessRoot, Mor Shani, Theo Clinkard, sångaren Nick Cave, Nicholas Lens och John Parish Jukstapoz dans-kompani. Arapoglou är verksam som frilansare i Europa, USA och Japan, där han antingen leder eller är assistent i olika projekt och workshops.

Sidi Larbi Cherkaouikoreografi Noetic & Icon

Den belgisk-marockanske koreo-grafen Sidi Larbi Cherkaoui är

berömd för sina personliga, dra-matiska och eklektiska verk som utforskar en rad olika influenser och kulturella, religiösa och et-niska identiteter. Han har jobbat med en rad olika teater- och operahus och balettensembler såsom Monte Carlo-baletten,Sadler’s Wells i London, Grand Théâtre de Genève och LesBallets C de la B, där han börja-de sin karriär. Han har ävensamarbetat med flera andra koreografer, däribland AkramKhan och Shantala Shivalingap-pa. År 2008 hade CherkaouisSutra premiär på Sadler’s Wells. Denna prisbelönade uppsättningvar resultatet av ett samarbete med Antony Gormley och en grupp Shaolin-munkar, en upp-sättning som sedan gav sig ut på en kritikerrosad världsturné. Efter Cherkaouis första uppsätt-ning i USA, Orbo Novo, och en serie duetter (däribland Faun)och Dunas med flamencodansö-sen María Pagés 2009, startade

han ett eget kompani, Eastman, som 2013 tilldelades titelnEuropean Cultural Ambassa-dor. 2010 återknöt Charkaoui till Damien Jalet och Antony Gormley för att skapa verket Ba-bel(words), vilket vann Laurence Olivier Awards 2011 för bästa nya dansproduktion. Sedan 2015 är Cherkaoui konstnärlig ledare även för Royal Ballet of Flanders där han bl a skapat Requiem. Detta under 2017 då han även kreerat verket Mosaic för Martha Graham Dance Com-pany. Han är associate artist vid Saddler’s Wells.

Szymon Brzóska musik Noetic

Den polske tonsättaren Szymon Brzóska har sin bas i Antwerpen och har samarbetat med Sidi Larbi Cherkaoui i flera produk-tioner: Sutra (2008) tillsammans med Antony Gormley och munkarna från Shaolin-templet i Kina, Orbo Novo (2009), Dunas (2009), Labyrinth (2011) och m¡longa (2013). Szymon Brzóskas strävan att skapa synergi mellan musik, modern dans, teater och

BIO

GR

AF

IER

Forts. nästa sida >>>